Nyårsstep på feelgood imorse. Började med en liten frukost tillsammans med Erica, sen solade vi. Därefter började klassen. Skitkul. Svettades floder och trodde att jag skulle dö. Mitt vatten tog slut efter typ 30 minuter. Jobbigt. Längtar redan till nästa års nyårsstep.

Bild från förra årets nyårsfirande.

Vill bara att det skall bli fredag nu. Så jag slipper 2009. Jag är så trött på det här året. Jag är trött på nyårsafton. Jag är så opepp man kan bli, näst intill deprimerad. En självförtroende svacka valde att infinna sig just idag. Den dagen man skall vara glad att man lever typ. Och få fortsätta leva om man så inte väljer att spränga sig själv med en raket... för att det är coolt med raketer (yeah right)

Jag har en nyårsoutfit. Den består av ett par stoa guldiga örhängen & ...
Ja, ungefär där slutar min nyårsoutfit. Deppigt.

Jag har inga nyårslöften, för det är sånt man bara inte håller ändå. Men jag har tagit i hand med mig själv att loosa mina 11 kg. På vilket sätt jag nu ska lyckas med det, inga dumma dieter dock, det funkar inte. Det är mindre mat och mer träning som gäller. Skall dessutom träna lite bättre iår. Och med bättre menar jag inte mer utan på ett bättre sätt. Fokusera mer. Bestämma vilka muskler som skall få arbeta.
Jag skall fokusera på RUMPAN!
Och som sagt, frågan jag ständigt går och tänker på: kan man träna sin rumpa större?

Hoppas erat 2009 har varit OK. Att ni kan förtränga allt dåligt som hänt och se det positiva istället. Så önskar jag er ett förjävla bra 2010. För det året kmr bli så bra... I believe so!

Puss&kram
 Vi hörs nästa år.

Sophia Somajo

Where there is cheese there are rats,
Where there are rats there are cats,
Where ever there are cats there are dogs.
If you got the dogs you got bitches.
Bitches Always out to put their paws on your riches.
If you got riches,you got glitches.
If you got glitches in your life computer turn it off and then reboota.
Now you back on.
Can't just put the cap on the old bottle once you pop it that will spoil it, gone and drink it and enjoy it.
Mama i'ma Millionaire.

Visst. Den här hunden är skitsöt och allt sånt. Men fy fan vilket monster han är.
Igårkväll hade han somnat mitt på min säng. Så när jag skulle sova var jag ju tvungen att flytta lite lätt på honom.
Jag tar upp honom och vips känner jag att han hugger mig i ansiktet precis vid läppen. Jag släpper ner djäveln på sängen, känner blodsmak i munnen, stirrar in i hans ögon och knuffar ner han för sängen och ut ur rummet för att sedan stänga dörren och höra han stå där ute ett bra tag och krafsa på dörren. Men icke. Fyfan. Är helt svullen idag. Och ont gör det. Dumma hund. Det här ska han få fan för.

Robin Thicke är född samma år som min han nere i Senegal. 1977. 32 år gammal.



Det är något med honom som är så extremt sexigt.. raaaw

Studio Session




Choreo

Vem var din favorit?
Min var Mel B...

Min hjärna går på högvarv. Det är kaos i hjärnkontoret. Så mkt som surrar att jag inte vet vart jag ska ta vägen riktigt.

Körkortsplugg. Vänner som flyttar. Koreografera till feelgoodjobb. Fixa afrikansktdanspass. Sångresa till Senegal? Hitta ett jobb. Plugga engelska kurs. Gå ner i vikt. Spara pengar. Jag & han. Framtiden? Trotsa min blyghet. Personer som snackar skit. Skaffa nya kontakter. Hjälpa till hemma. Han då? Virus på datorn kanske. Umgås mer med min hund. Och hundra mer tankar...

Nalle Puh, var är du och dina visdomsord när jag behöver er som mest?!

Dog någon som stod dig nära?
nej, thank god.

Vilka länder besökte du?
Senegal, utöver Sverige då.

Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
A job maybe, mer motivation.

Vad var din största framgång 2009?
Jag tog studeten med bra betyg, jag kom in på en skola (tackade visserligen nej) jag har mognat som person ...

Största misstaget?
Att jag har varit så känslig. Finns mkt mer som jag inte  behöver skriva här.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej inte överdrivet mkt.

Vad spenderade du mest pengar på?
En very speciell resa, fika & skit rent ut sagt.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla nya vänner & kontakter jag har fått under året, samt alla de tidigare kompisar som jag kommit mkt närmre.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Sousou & Maher Cissoko - Adouna, Michael Jackson - This is it, Michael Jackson - You can't win

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har varit både och, men jag har lyssnat mer på mitt hjärta detta år & stått upp för mig själv, gjort vad som har varit bäst för mitt eget hjärta i många situationer.

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag hade tänkt lite mer på min framtid när jag väl hade ngt att göra (under skoltiden) planerat min höst lite bättre så att den inte blev så onödig som den trots allt blev. Jag önskar också att jag hade dansat ännu lite mer, och tagit sånglektioner.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Spenderat pengar på onödiga saker, litat på falska människor. Ätit lite mindre kanske ;)

Hur tillbringade du julen?
Tillsammans med familjen & släkten här hemma, som vanligt.

Blev du kär i år?
Jag vet fortfarande inte om det är riktig kärlek, men en fet crush åtminstone.

Favoritprogram på TV?
So you think you can dance, how I met your mother, Christine.

Bästa boken du läste i år?
Helt ärligt kmr jag inte på någon!

Bästa filmen du såg i år?
Jag har sett så jävla många nya filmer iår så det är inte sant men Juno & Love Actually kmr på första plats. Dock såg jag dem innan 2009 också men... hehe..

Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Jag hade ett litet firande hemma som vanligt, nothing big.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om folk växte upp och slutade snacka så mkt skit, både om mig & andra. Annars måste jag säga att allt blir vad man gör det till.

Vad fick dig att må bra?
Alla människor runt omkring mig. Familjen, vännerna, de nya vännerna & Allt som har med senegalresan att göra.

Vem saknade du?
De vänner jag ofrivilligt förlorat.

De bästa nya människorna du träffade?
Oh det är så många, först och främst de jag kommit närmre: Mikiss & Ella. Men också alla nya: Erica, Sofia, Tjejerna till Senegal, Charlotte (som jag visserligen träffade 2008 men...) & så många mer. 

Oook så jag har bestämt mig för att behålla en "personlig blogg" men inte "lika personlig som nu" och med en "inriktning". Frågan är nu.. vad ska jag rikta in mig på...
- musik?
- Dans allmänt?
- Dans - västafrikansk
- mig själv? haha
- träning?
- something else...

bla bla
jag har ingen aning.

Så tänker jag att nu är det dags att släppa taget. It's not gonna work. Om jag skall ha en kärlek vill jag ha en kärlek jag åtminstone kan träffa en gång i månaden - minst. Distansförhållande max till Stockholm.

Men sen pratar vi i telefon and Im getting these doubts again... what if... Maybe...

Fan då.

Magiskt. Jag älskar den här låten. Det är en av mina favoritlåtar faktiskt. Och som vanligt brukar jag föredra de akustiska versionerna av mina favoritlåtar... lika så denna gång. Men denna version med Erik Hassle & en för mig okänd tjej vid namn Ellie Goulding, var bara så underbar! Jag älskar hans röst. Den är otrolig.

Imorgon är det som bekant julafton. Hela tjocka släkten (eller vi är rätt få, 20 pers typ) kommer hem till oss här på landet och firar julafton hela dagen tillsammans. Vi har verkligen en traditionsenlig släkt och allt som händer på julafton, gör vi varje år. Samma tidpunk, samma personer. Visst, ibland tillkommer det någon... ny flickvän, en släkting som mist resten av sin egna familj... you name it. Men iprincip är allting precis lika dant varje år.

I år är granen lite fulare dock.
Men jag har pyntat mitt rum som bara den.
14 olika levande ljus runt om i rummet.
En glasskål med en röd ljusslinga i.
Sen har jag en ljusslinga med ljus i alla regnbågensfärger som slingrar sig runt o i mitt rum. Det är en såndär irriterande ljusslinga som blinkar och har sig. Men ska det va, så ska det va!

Dock säger jag hejdå nu för några dagar. Kmr nog tillbaka på juldagen. Men jag kmr inte blogga mer på ngra dagar iaf. Så jag önskar er en Fridefull Jul och om ni inte firar jul önskar jag er Underbara dagar.

Puss & Kram.

Im going crazy.

Jag slits mellan två val.
1. Lämna honom bakom mig - den enkla vägen.
2. Försöka få det att fungera, med distans och allt som hör till - den jobbiga vägen.

Jag skulle inte behöva vara så pengafixerad om jag avslutade allt. & jag tänker... är det värt att ge upp lite av sin vardag & liv för att åka ner och vara med ngn jag knapp känner. Vem vet vad som sker i framtiden liksom, vad hans "riktiga" avsikter är? Det kmr jag ju kanske aldrig få veta. Frågan är... vad vill jag ?

Romeo & Juliet går på Canal+drama. Jag gillar den filmen.
Tycker om blandningen mellan den moderna miljön, gamla Shakespear-manuset & att de fortfarande håller sig till en old school dialog - shakespearsnacket alltså.

Läste även att skådespelaren Brittany Murphy dog imorse. Hjärtstillestånd.
Känns ju mkt konstigt att en person, 32 år ung, bara kan gå och dö sådär.
Tankarna kan ju inte låta blir att föras till knark, bantning eller annat knas.
Det känns iallafall rätt tragiskt. Vila i Frid.

Ok... så ännu en gång har det gått för långt.
Jag ser bilder på mig från ngt/några år tillbaka och saknar den vältränade kropp jag trots allt hade då.
Trots att jag inte visste om det.
Skadad hjärna.
Men nu... njäääae. Spelar inte riktigt så stor roll hur mkt jag tränar.
Att vara vältränad och ha en sund kropp handlar mer om en livsstil.
Thats is why jag startar om nu. Inte på nyår. Jag tror inte på nyårslöften.
Jag börjar nu.
Men...
julafton är ju julafton.
Så den dagen räknas inte med.
Men annars. Hej och välkommen snyggkropp.com!

Sist jag såg en stjärnklar himmel var med dig. Så idag dök den upp igen. Mitt framför ögonen på mig. Jag stirrade mig nästan blind på de mest klara stjärnorna. Vissa "stjärnor" rörde på sig och jag följde de med blicken... där hade jag kunnat sitta. På väg till dig. Istället för att konstant tänka på dig, drömma om dig. Jag vill vara där du är.
Jag för tankarna till natten då vi satt på stranden och tittade upp på stjärnorna. Vi sa inget på en lång stund. Havets vågor fick ett skrämmande läte i kombination med den mörka och annars så tysta omgivningen. Endast vi två var vakna, & de herrelösa hundarna som levde på stranden. När de fick syn på oss började de skälla. Vi skrattade först men försökte sen tysta ner dem.

Trots att himlen är densamma här som hos dig, såg den så annorlunda ut där. Lilla karlavagnen var olik sig. Men det är ju trots allt som två olika världar. Senegal & Sverige. Där var jag lycklig, här längtar jag bara. Där är jag med dig. Här är jag utan. Jag har faktiskt aldrig förstått mig på det här med kärlek. Inte ens nu. Jag trodde den skulle göra mig lyckligare. Men nu när jag inte känner din doft, inte ser i dina ögon, inte hör din röst... vill jag bara slita håret från huvudet likt som de gör i tecknade serier, jag vill gå genom en garderob och färdas ända hem till dig, jag vill kliva in i en tidsmaskin sisådär några veckor bakåt... eller framåt om jag får som jag vill.

Jag blir nervös när jag ska ringa dig. Jag får fjärilar i magen när tonerna av våra telefoner som sammankopplas & jag blir tårögd när jag sedan hör din röst och inser att vi är så långt ifrån varandra och lever så olika liv. Du är mkt äldre. Skulle det funka? Du är mitt inne i det, och jag har så många år kvar innan jag ens börjar tänka på samma sätt. Så mkt som går emot oss.

Frågan jag ställer mig hela tiden... vad har jag gett mig in på?
Men sen tänker jag... det är väl känt att kärlek inte ska vara lätt.
Love is all I need. Love is my religion. Love is right.
Ill fight for love.

(på stranden med löshåret jag hade när jag hade flätor)

Tillåt mig dö av garv. Jag ser att jag blivit taggad X-antal gånger på facebook, och finner att 90% av bilderna innehåller mig när jag ser ut som fan, gör ngt pinsamt eller bara är allmänt gone.
Denna bild är inget undantag. De bilder från Senegal man finner mig på fortsätter i denna stil.
Som sagt... tillåt mig dö av garv.



Och här då. Varför kunde jag inte stå i en normal pose och se lite normal ut som de andra två?
Alltid ska jag göra ngt.
Majgad. Blir trött på mig själv. From now on ska jag öva in en foto-min som jag skall använda mig av varje gång någon slänger fram en kamera i fejjat.

"In dreams and in love there are no impossibilities."
--Janos Arnay

"To be your friend was all I ever wanted; to be your lover was all I ever dreamed."
--Unknown

 "Where we love is home, home that our feet may leave, but not our hearts."
--Oliver Wendell Holmes

Jag saknar honom. Min näring är hans sms och röst just nu.
Har aldrig längtat efter ngt som mkt som nu. Att flygbiljetten ska va så dyr till Banjul.
O jag har inget jobb.
I misssss him!

Sousou & Maher Cissoko - Adouna
Bara kärlek till den här låten.
You're gonna love it.

Man skulle kunna tro att jag är en pyroman. Hela mitt rum är nämligen fullt med ljus. Stearinljus, klotljus, värmeljus, doftljus, diverse ljusstakar m.m Och så idag... trots att jag inte behövde. Köpte jag fyra nya ljus. Dumma mig. Men det är ju så fint. Skulle jag få bestämma skulle jag inte ha ngra vanliga lampor i mitt rum, utan endast ljus. Skulle dock behöver x-antal fler för att lysa upp mitt mörka och stora rum. Men det skulle va heeelt ok :)

I love Ahmir. Gosh.

Ni ser halsbandet?
Nötter från träd är det gjort av. Handmade by Him.
Det luktar bränt om det. Och jag vet, för jag luktar på det flera gånger per dag.
Han gav mig halsbandet i handen med orden "this is for you" & vände sig snabbt om.
För ingen skulle ju få veta. En hemlighet.
Därför vi oftast umgicks nattetid. När många sov.

Igår ringde du mig. Dina mobilpengar tog slut. Knappt en minut blev samtalet.
Men det gav mig så mkt. Först och främst en väldigt hög puls när jag såg ditt namn på displayen.
Hjärtat ville hoppa ur bröstkorgen. Jag blev så glad att höra din röst.
Och dina fina ord.
Jag saknar dig bara mer nu.

Det är lucia idag enligt kalendern.
Jag var uppe med tuppen ( I Senegal hade vi faktiskt en tupp som gal) och tittade på Svt's luciatåg vid sju. Sen somnade jag om. Vaknade, och bakade lussebullar och havreflarn på min mor's begäran. Snart ska jag in och fika med Hanna. Maat. Och imorgon kör jag halkan. Jag är nervös. Nu är det ju fan halt på riktigt med all snö och shit.
Majgad.

Jag har inte träffat på en person som är mindra fotogenisk än jag själv. Det finns få bilder på mig från Senegal-resan, just för att jag vet om min ofotogeniska sida och då helst undviker kameror. Men ibland missar jag att folk tar kort. Så visst finns det allt några bilder att skratta åt. Ni ska få se... jag dör så roligt. HAHA. Blundar på typ 9 av 10 bilder.



Jag & Frida. Kan man se mer sur ut?



Den här tar ändå priset. Först och främst har jag stoppat in baksidan av klänningen i bhn så det ser helt knasigt ut. Plus att jag blundar och smäller av värsta garvet. Haha.

Jag kan ju dock skylla på att jag glömde både smink och smycken. Vilket alla andra har med sig, så ser jag mkt fulare ut så kan jag ju skylla på det iaf :)

Every time I see your face
My heart smiles
Every time it feels so good
It hurts sometimes

Med gråten i halsen och passet i handen lämnade jag pappa vid incheckningen för att klara mig själv i två veckor. Mötte resten av gänget (som jag absolut inte kände) vid gaten och färdades sedan via flygplan, högt upp i luften, till först Teneriffa & sedan slutligen Banjul i Gambia. Jag blir lite flygsjuk vid landning och turbulens plus att jag är flygrädd. Men annars gick det bra. Framme  i Banjul möttes vi av värme, både luftmässigt och kärleksmässigt. Våra blivande trummisar kom & hämtade oss med en minibuss & varsin liten goodiebag innehållandes jordnötter, vatten, banan (som smakar jordgubb). Underbara.

Det kändes otroligt lyxigt att varje morgon kliva ut ur en underbart mysig bungalow med min härliga roomie efter att ha vaknat av solljuset och fågelkvittret. Jag blev kär redan första dagen.

Vi tillbringade första dagarna på ett ställe i Abene. Där bodde vi i bungisar och dansade två och en halv timme på förmiddagarna. Sedan solade och badade vi. Tog kilometerlånga promenader på stranden. Åt färsk fisk, rött ris, papaya och myste vid en eld på sanden om kvällarna. Både sjöng och fick höra otrolig musik. Vi dansade loss på reaggefest och visade vart skåpet skulle stå till alla strandraggare som envisades med att försöka gifta bort sig själva till någon av oss tjejer.

Det andra stället vi var på var inne i stan - Ziguinchor. Vi tillbringade bara helgen där, eftersom vi var där under en högtid (som julafton) Tabaski, så var det perfekt att vara i stan. Under denna helg dansade vi inte, men fick dock se mkt dans - Doundounbah danstävling elr vad man skall kalla det. Vi fick se när de muslimska männen klädde sig otroligt vackert och bad vid ett torg, flera hundra män. Det var en häftig upplevelse. Vi delade på stora fat mat och åt med händerna, drack rosévin och badade i pool vid lyxhotell. Fightade oss igenom en otroligt folkfylld marknad, som jag avskydde - för mkt folk på för liten area. Inget för mig. Men också en upplevelse.

Efter helgen i Ziguinchor tog vi vårt pick och pack till ett ställe vid namn Cap Skirring där vi bodde på Hotel Paradise (elr som jag kallade det Paradise Hotel, med tanke på all drama och kärlek som uppstod under denna period) Här bodde vi i vita rum med blåa dörrar som var placerade på ett sätt som gav oss alla lägerkänsla. Här fick man gå ner för dödstrappan för att komma till den otroligt långa stranden där kossorna gick fria och snäckorna otroligt vita. Det var under denna tid jag kom dig nära. Det var nu vi hittade varandra mer än vänskapligt. Kilometer långa promenader även här, nattdiskussioner och långa disconätter med festtjejerna. Dansade konstant kändes det som. Förmiddagarna blev det afrikansk dans. Kvällstid styrde vi upp dans i restaurangen (emot de andra gästernas vilja kanske)... här blev det allt ifrån salsa, afrikanskt, dancehall till pardans (du&jag). Även discona blev nerdansade med dancehall osv. Vi kunde inte hålla oss ifrån att önska Single Ladies dock. We just had to. I stan shoppade vi sönder oss. Här var verkligen the place to be om man skulle köpa tygväska, sy upp ngt plagg, smycken eller trummor. Galet. Kom hem med klänningar, uppsydd topp, senegallinne, trumma, bimbim's... taxin kostade 16 spänn så det var verkligen inga galna priser inte.

Tillbaka till Abene igen (kändes som hemma) med nyladdade mobiler och kameror (då ingen el fanns på det stället). Ännu mer dans, ännu mer sol och bad, både bikini och med kläder på efter sena danslektioner i solnedgången. Sprintertävling på stranden, hopp och yoga i sanden. Många timmar med dig. Mys och långa samtal, både allvarliga och oseriösa. Nattumgänge och skratt. Ingen har fått mig känna mig så trygg som du.

Sedan kom dagen jag bävan för. Avresan. Måndagen den 7 december. Började med att jag vaknade, packade väskan, drog till frukosten. Käkade den vita baguetten med omelett, drack den ljuvliga nypressade apelsinjuicen och lipton tea't med socker i. Tittade dig i ögonen varenda sekund jag såg dig. Ingen ville säga ngt. För vi visste att det var sista dagen på länge vi skulle få se varandra.

Betalade allt vatten man druckit, säga hejdå till hotellägarna och de som jobbade i restaurangen. Gå ut med alla väskorna till vår minibuss där killarna började lyfta på bagaget. Du öppnade min hand och lämnade halsbandet jag nu bär kring halsen, nära mitt hjärta. Jag bara grät och grät men ville hålla mig stark. Resan till flygplatsen gick för fort. Du satt på sätet bakom mig, sjöng tyst låtar i mitt höra så ingen skulle höra. Sen kom vi fram. Flygplatsen jag nu mest längtar att landa på. Vi kom in, du drog min väska, jag grät. Det var nu dags för avsked. Ville inte släppa taget, sen såg jag dig gå. Du vände dig om för att se efter mig. Det var sista gången jag såg dig.

Vi fick sedan vänta på ett försenat flyg  x antal timmar och allt jag tänkte på var dig och vad som nu skulle hända. Sen kom flyget och vi sov nog nästan hela resan. Vissa av oss mådde mindre bra och vissa av oss grät mest (host jag och frida host) Väl framme väntade vi ett bra tag på våra väskor och trummor, sen såg jag pappa och kom ut i kylan. Vägen hem sov jag, drömde att jag var kvar i Senegal, med dina armar omkring mig. På stranden, tittandes på stjärnorna och säga "tänk vad konstigt. den himlen vi nu ser är samma som någon annan flera hundra mil härifrån också tittar upp på" - "ja, så kommer det vara för oss sen".

Så för en stund sen när jag var ute med Tulle. Ställde jag mig och tittade upp. Det gör så ont i mig. Jag har aldrig kännt såhär. Och du är så långt borta och det är så mkt som går emot oss. Men det är samma himmel. Och jag tänker på dig. Puss.

Jag vill ha!

Det har ännu inte infunnit sig några speciella julkänslor i min kropp. Jag tror dock att jag vet anledningen. Istället för julmusik lyssnar jag på musik från Senegal. Vilket såklart för mina tankar tillbaka. Och där är det ju allt annat än jul nu.

Tillbringat förmiddagen med min kära vän Mikiss. Det blev scones & chai latte som vanligt på espresso house. Och sen en runda på stan. Skulle köpa julkappar åt mina päron men slutade med en bh och lite andra nödvändiga ting till mig själv istället.

Nu ska jag städa mitt rum så att jag kan placera mina senegalfynd lite här och var och bringa ännu mer afrika känsla, istället för jul. Nc nc nc. Borde tänka annorlunda...

Fortfarande går mina tankar till honom. Jag vill ringa, jag vill smsa, jag vill höra hans röst och prata med honom. Men jag vill inte vara tjatig. Jag vet inte vad han gör. Vad han tycker. Hur han planerar att göra. Det oroar mig. Jag vill kunna slappna av. Men tankarna går i 100km i timmen. Gosh, let me know soon...

I tisdags efter mitt första träningspass sen senegal ville jag inte duscha. jag luktade fortfarande honom och ville behålla doften på min hud. Men vi förstår ju alla att det inte håller i längden...

Jag har haft the time of my life. Please take me back.
I miss him. I miss everything.

Jag är hemma från Senegal. Men mitt hjärta stannade kvar. Jag sitter med gråten i halsen och funderar på vad jag vill med mitt liv. Det kan hända mkt med ett litet hjärta och liv på två veckor. Och för mig hände det lite för mkt, för snabbt. Jag vill inte dela med mig av allt. Men skulle jag få bestämma skulle jag sitta på stranden, med dig bakom mig, pilla på dina dreads, och titta upp mot stjärnorna. Låter klyschigt, men mitt hjärta är kvar i Senegal.