haha, en av mina favoritfilmer är faktiskt... *trumvirvel*
How high
Den är så otroligt låg i humor att det är skrämmande.
But still funny.

Most of your body is in pairs except for your heart, because your other heart was given to someone else for you to find.

– Nicki Minaj

Jag är död. Sitter i soffan och känner smaken av vin i munnen trots att jag borstat tänderna. Klockan är o7.39 och jag ska snart gå till jobbet. Hej och hå. Vädret ser ut att bli bättre än någonsin så vi kommer garanti sitta i skiten idag. Hujedamig. Jobbar till tre. Sen ska jag hem och fixa med lite skivor och ha mig för att sen ta bilen till Motala och hålla en fullsatt Zumbaklass. 50 anmälda och 44 reserver. Känns rätt gött faktiskt. Så det är jag mkt pepp inför. Blir kanske krogfest ikväll på Charken, men får se hur mkt jag orkar med. Jobbar halv elva imorgon också och lite sömn tycker jag faktiskt att jag är värd.



Hehe, modebloggpose!

Hej mina vänner.
Idag har jag jobbat och ätit den årliga påsk-kalkonen hos farmor och farfar.
Så nu sitter jag här helt proppmätt och väntar in morgondagen som börjar med zumba, därefter ännu en årlig festivitet... nämligen påskbordet hos mormor och morfar. Förstår inte i detta ögonblick, hur jag ska orka. Men det går nog.

Hoppas ni får en bra påsk, eller ngt.

When you’re on your period and you finally stand up..

Så mysigt. Sitter med Tulle i knät. Han är och hälsar på mig för första gången i lägenheten. Han ska sova här.

Rändom bild. Inte på Tulle.

Den där känslan av att vara lycklig.
infinner sig inte.
Den där glädjen av att det snart är sommar.
Är istället utbytt till känslan av ångest för framtid.
När jag omringas av lyckliga människor av var och ens egen anledning
blir jag först glad för deras skull
och sedan nedstämd för min egen
varför har jag så svårt att finna lyckan
om det så är i ett val av yrke
som att njuta av en varm och solig dag på en uteservering
varför sitter jag inne med så många tankar
om framtid, pengar, oro.
varför ska det vara så svårt?
Svårt att somna på nätterna och ännu svårare att vakna på morgonen.
att finna anledning att gå upp...
... är svårast.
att veta min plats på jorden, vad jag är här för. behövs jag ens?
utfyllnad.
är detta bara en period då jag ledsnar lite oftare än vanligt,
en såndär depressionsperiod som alla har?
eller är det för att jag är så vilsen.
jag vill inte ha svar på mina frågor.
jag vill ha vägledning.
ngn som tar mina beslut.
gör si, gör så. det där ska du inte göra det där bör du istället göra.
det där valet kommer ändra ditt liv och det där valet kommer sänka dig...
gör si, gör så...
vad som är bäst för mig.

jag finner ingen hunger och ingen trötthet längre.
jag äter en gång om dagen och sover bara på morgonen.
jag saknar inte. jag längtar inte.
jag har bara ångest och stress. inre stress.
utanpå är jag lugn som en filbunke, ler och säger att allt är bra.
att livet rullar som det ska.
men vad är egentligen sanning. och vad gör man åt det.

jag skriver ner detta för att jag vet inte vart annars jag ska få ur mig det.
jag vill inte ha min blogg som en "hej såhär dåligt mår jag tyck synd om mig"
det är inte det jag är ute efter.
jag vill bara få ur mig alla ord.
utan att ni ska döma mig eller tycka synd om eller vad ni nu tänker när ni (om ni) läser det här.
det är för mig själv.
jag har aldrig varit och vill inte vara, en deppig och nedstämd person.
jag är den som skämtar, skrattar åt mina egna skämt och är en såndär känslomänniska.
nu är jag inget. och ingen.
vad hände?

Känner som såhär att antingen tar jag tag i bloggen eller så lägger jag ner den helt och hållet.
Men vem ska jag behöva ligga med för att komma upp på första sidan på blogg.se och skaffa mer läsare?
Liksom... hur skaffar man sig mer läsare... som kommenterar?!
Nä, jag är inte bitter idag.
Jag vill bara har mer kommentarer. Fler läsare.
Stilla mitt behov. Få bekräftelse någonstansifrån.
En av mina bästa egenskaper är min ironi. En av mina sämsta är hur dålig jag är på att få folk att förstå att det är ironi.
hej svej.

Det är så mkt jag borde göra - så många saker att ta tag i.
Istället tar jag det lugnt, tar en toy. Skjuter fram beslutsångesten och paniken inför framtiden.
"tar det imorgon"
ett mkt väl använt begrepp av Miss Nordquist.
Känner mig tom inombords.
Men så känner ju alla någon gång.
Brukar jag få till svars av ngn kompis jag försöker prata ut med.
Det är ingen big deal med lite depression.
Nej, de må va en liten deal men jobbigt är det fortfarande.
Att se på när ens vänner skaffar sig kille eller byter jobb och man sträcker ut händerna som för att hålla kvar personen ifråga för man vill inte förlora den för hybris, bli tredje hjulet eller bara allmänt bortglömd.
Men visst. Jag vet om att folk är nykära och det blir tjatigt till en början, det brukar lägga sig med tiden. Men vad händer om det inte gör det? Kommer jag få fortsätta gå ut själv på random torsdagar till Platå och leta efter bekanta ansikten...eller lite mer p2 så att ett obekant ansikte istället blir ett bekant.

Jag tar dagen som den kommer men nu sitter jag här och spanar ut genom fönstret och ser solens strimmor titta fram. Varför är inte jag ute och tar en glass? nej men alla jobbar juuuuu idag.
Nu känner jag att jag varit tillräckligt negativ och pessimistisk för idag, måste ju spara lite till imorgon också. Tja!

Haft en värd dag faktiskt. Bortsett från vädret.
Började med jobb, sen en kort fika med A & H. Därefter hem och börja småstäda lite (fortsätter imorgon, lovaar!) sen iväg och ha ett afrikansk danspass - gick bra! Sen mysfika med Millan på Ågatan Café (jag måste sluta klaga när jag går dit, idag var det tydligen blaskigt kaffe enligt mig) Sen vidare hem till Millans casa för att se film, dock glömt bort vad den hette men den var iaf. jätte bra. Mysig, feelgood-film med Sarah Jessica Parker, två av killarna från The Hangover och Matthew Mckånaahuuueee (vet inte hur han stavas?!)
elikamed = bra dag!

lite sen videoblogg. den skulle egentligen in i lördags...

Ladies and gent's
Jag har på mig vita byxor. Är det för tidigt?
Eeh wtf I don't care. Vill jag ha vita byxor på mig, så har jag vita byxor på mig.
Men  nu är jag svinrädd att jag typ helt oförberedd ska komma in i ladie's week och typ bah noooooooooo.
well... what can ya do :)
jag har typ aldrig vitt på mig, var inte ens vitklädd på min student... hade svart klänning ;)

paulo nutini är en fantastisk artist.

Jag vet verkligen inte vem jag är. Stilmässigt. Personlighetsmässigt. Vem är jag?
- Den där häftiga tjejen som klär sig färgglatt och eget?
- Sofistikerad och social?
- Svartklädd och mörk?
 - Dansaren som alltid går omkring i kläder man kan dansa i?
- Vuxen?
- Barn?
- Who am I?

När är det tänkt att man ska finna sig själv?
Sin stil?
Sin personlighet?
Jag vet inte vad. Jag bara är. Och schizofren är jag dessutom.
Idag vill jag va så.
Imorgon si.
...
you name it.
Känner mig som Carolina Gynning.
...
Eller så har jag bara en personlighetsklyvning.
Nä.
Jag vet inte.

Just det. Glömde att jag sökte till Idol efter många om och men. Men hela det där programmet är ju ett hyckleri. Fuck it. Ångrar att jag sökte. Hade mått bättre om jag inte gjort :)

Det var inte igår jag skrev ngt. Men får ju inga kommentarer längre så känns så tråkigt. Nä, nu skojade jag. Ska inte skylla på er att jag är lat och inte orkar. Har inte tagit ngra bilder på länge så har inget att lägga in här heller. Som kommer från mitt riktiga liv (haha) alltså. Kan väl dra i korta drag vad som hänt den senaste tiden för er som är intresserade.

- vart på två dejter och tkr att det räcker.
- köpt ett par vita byxor, har en fråga till er: när kan man börja använda vita byxor?
- funderar på att färga håret brunt och klippa lugg. Har ni sett The Backup plan med Jennifer Lopez. Hennes frisyr?!
... sen var det slut här tror jag.


ska börja träna och äta rätt igen. tänkte skriva ut lite bilder och sätta upp på kylskåpet och titta på. typ bilder på Tyra Sjöstedt och den här magen kanske...
ångest...

Jag har lärt mig att jag inte är den där typiska snygga tjejen som folk frågar efter.
Jag är mig själv.
Och förmodligen är det de som också är lite sådär halv-konstiga som fastnar för mig.
som igår när jag var ute...
kom det en kille jag och min kompis hände med en kväll.
så frågar han vart min kompis är för han tyckte hon var så snygg.
Då blir jag först såhär: wtf!!! hallå här är jag se mig!!! jag kan också va snygg ibland.
Men sen tänker jag såhär: eääää fuck it, jag gillar ändå inte blonda killar.
Haha.
Jag känner mig nöjd efter gårdagens utgång.
Torsdagar är verkligen bäst. Det går inte att jämföra en torsdag med en lördag här i linköping.
Det är inte alls samma nivå.
Helt annat folk, annan musik, halva priset i baren - inträde och garderob i ett ;)
Jag gick själv. 
första gången jag gick ut själv utan att ha en aning om hur kvällen skulle gå.
Dock hittade jag en kompis lillasyster att dra med mig, trots att hon var under åldersgränsen.
och lite kollegor och gamla ragg inne på själva stället.
Gav även en tiopoängsdiss till killen jag så länge har tjatat om i bloggen (för er som följt med länge)
han jag varit så svag för i så många år men som nu har fuckat upp det totalt och det var så skönt att bara slänga den här dissen i ansiktet på honom "vi är nog kvitt du och jag"
Gööööööötttmooos!

Värd utekväll I like. Känner att jag litar lite mer på mig själv efter den här kvällen. Tror man gör det när man sätter sig själv i den sitsen att man verkligen inte har ngn att falla tillbaka på om man känner sig ensam. Jag var helt enkelt tvungen att socialisera mig med folk. Och det gick!
High five!