Det var länge sen jag skrev något här i bloggen.
men intresset har varit lite på språng och inte riktigt här.
Jag har gjort lite saker fram och tillbaka, kommit fram till framtidsbeslut & så vidare.

Min nya besatthet är cappuccino. Är en ganska så bestämt lattedrickare men har på senare tid funnit kärleken till just kaffet med stort C. Mmmmm...

Ett stort projekt har också börjat planteras och planeras.
Jag & min kära vän, partner in crime, soulmate, father and my name is Luke... Amalia har beslutat oss för att saker måste ändras i våra liv. Vi är två aningens depressiva personer på två olika håll i Sverige som söker nya utmaningar och vill göra ngt mer i livet. Denna Amalia sitter inne med 50% italienarblod och har därför släkt och intresse till det långa landet Italien. Vi har efter mycket betänketid därför kommit fram till att vi till våren - februari-ish, skall ta vårt pick och pack och flytta (om så bara för ngra månader - ett halvår) till Italien och en by utanför Rom. Detta är något jag tycker skall bli jätte roligt och spännande...

återkommer om mer info. nu somnade min hand nämligen.
back to sex and the city och jordgubbspago..

ja, som ni ser, eller inte, så sitter jag uppe på reklampelare i linköping.
vet inte hur det är i resterande delarna av östergötland.
men det är iaf reklam för östgötatrafiken. olika bilder på olika pelare. och jag är ju såklart bara med på en.
men. aaa. jag vet inte.
haha.
tycker inte det ser ut som jag.
de har retuscherat bort min tatoo dessutom (hehe)
och jag lyckades med all min kraft (eller naturliga fallenhet) få till en snygg dubbelhaka.

haj fajv på den.

Smaken tog mig tillbaka till Senegal och Casamance 2009. Papaya med lime kommer alltid påminna mig om värmen och det underbara med landet. Det är smaken och lukten från resorna som de starkaste minnena sitter kvar i. De skall man bevara väl.

Jag vet inte om det är tårar eller regn som rinner nerför mina kinder. Jävla skit. Jag känner mig tom och saknar redan min bästa vän. Lämnade av henne på stationen alldeles nyss. Hur ska jag klara mig.

Sätter på Fabri Fibra på youtube och ångrar mitt musikval direkt, för mkt minnen. Glider över på Veronica Maggio's snälla bli min igen och mitt hjärta blöder och tårarna bara rinner som floder ner. Jag blir ful som fan och inser att jag har fallit. Jag måste till Italien. Jag kmr dö inombords i Sverige. Det går inte. Det bara gör inte det. Det här jävla landet, som egentligen är hur bra som helst, men inte bra för mig. Det där jävla tåget som tog min bästa vän ifrån mig och sätter henne flera mil bort. Det där jävla flyget och den där jävla katamaranen som delade på vårt nyfunna vänskapsgäng. Jag avskyr att skapa nya kontakter som man klickar med. Det är så sorgligt och hjärtskärande när man måste ta avsked. Jag hatar avsked. Jävla avsked.

Sekunden efter att jag spottat ut tuggummit började jag gnissla tänder i takt med hur jag gick. Regnet som träffar asfalten gör att hela stan' luktar snigel och den tunga luften varnar för oväder som komma skall. Det är bara jag, anorektikerna, hundägarna och tjejen från igår som gjorde en hemsk bortamatch ute vid den här tiden. Redan har jag hunnit börja tvätta, städat lägenheten, druckit kaffe och ätit scrambled eggs. Det är idag mitt nya liv börnar.

Livet började med dygning. Ingen sömn från lördag till söndag på grund av insomnia. Fortsatte sedan med en timmes lång promenad i rask takt och redan när promenaden var klar kände jag mig tio
kilo lättare, lustigt. För att motverka att jag nöjer mig med endast en promenad då viktnedgången redan känns nådd bestämde jag mig för att låta idag bli första dagen att besöka nya gymmet. 

I öronen strömmar ljud från ipoden. Nya låtar. En specifik jag lade märke till var "the world is dancing" med Mohombi. Ni vet svensk-konolesiska killen på tre meter och som dansar som en gud. Det är redan förbestämt att den låten blir en hit. Alla låtar som sjungs av en snygg kille som kan dansa och innehåller orden Africa & dancing, utan vidare mycket till text, har fotbollskörer samt är sjugna i dur blir helt enkelt succeér. Ytterligare en favorit av de nya låtar jag lyssnade på var "amber rose" med revenge of the nerds.

and i like it.
...
det har börjat med sex and the city marathon at mickas place.
...
det har börjat med min slowjams-obsession.
...
det har börjat med robin thicke, frank ocean, john legend, india arie and on and on...
...
det har börjat med depress visserligen.
...
det har börjat med längtan för fina höstkläder
...
jag gillar hösten!

jag saknar den där jobbiga känslan av att inte veta.
jag kan inte undgå att tycka att det hör till.
när man gillar ngn.
men det var så himla länge sen nu.
känns som en tonårsgrej. nästan.
men... det är det ju inte.
men... hur träffar man folk i vuxen ålder?
jag går inte i skolan.
jag tror inte på det här med att hitta folk när man festar.
om det inte är på ngn hemmafest eller så förvisso.
det känns dessutom som jag vet vilka alla är i hela lkpg...
nästan hela östergötland.
som om jag redan vet att det inte finns ngn där för mig.
o dessutom kan jag inte se mig själv i ett förhållande.
vem skulle palla va i ett sånt med mig liksom.
och nej.
jag är inte deppig när jag skriver det här.
bara fundersam.
eftertänksam.
längtar till hösten.
tror att allt kmr bli bättre.
men så trodde jag innan sommaren också...
ingen skillnad.
jaja.
den enda som kan göra skillnad e ju ändå
Jag Själv.
time to make a change then hubby!

jag vet. det var länge sen jag skrev. och det har faktiskt hänt endel intressanta saker.

jag har jobbat o sisådär, tagit beslut inom vissa saker och så i onsdags skulle vi ut och dricka vin. jag insåg ganska snart att jag var trött och att de andra ville fortsätta färden ut på nattklubb. så jag gick till en kompis och hängde där en stund den drog jag hem. lämnade dörren olåst till mickas ankomst. men hon kom ju aldrig... började bli lite orolig. sen ringde det. och hon var på akuten. rivsår och jack i huvudet. fick sy. misshandlad. så som den tappre riddare jag är, tog jag min häst (cykeln) och galopperade upp för den långa backen till akuten, halv fyra på natten. satt där med min vän och höll hennes hand samtidigt som jag ville spy och svimma. otroligt blodrädd eller vad man ska säga - bästa stödet.

vad som hände, vilka som gjorde ngt eller hur var när vem det bla bla... tänker jag inte gå in på. det är inte min ensak och defenetivt inte er. men hon mår väl ändå helt ok efter omständigheterna... men hur ska man må efter en sån grej?
Jag e glad att hon ringde mig iaf. bor ju nära så de va ju inte jobbigt elr så. och jag vet att hon skulle gjort detsamma för mig. har hon iprincip redan gjort, vi har ju åkt till akuten tidigare, jag hade ätit wasabi... haha.... remember? :)

all my love.

Ok, så jag har precis lagt en seeeen seeeen anmälan till ngra kurser. Den ena på universitetsnivå. Distanskurs. Demokrati, mänskliga rättigheter och gender: globala perspektiv i utbildning.
Den andra: Matematik b samt psykologi a.
Jag hoppade av matte b när jag gick i tvåan på gymnasiet. Och det får jag äta upp nu i efterhand när jag vill komma in på utbildingar. De krävs ju väldigt ofta just matte b. Dessutom lade jag lata sidan till när jag gick psykologi a kursen, vet dock inte om det går att läsa en kurs man redan har betyg i. Men det märks ju.
Aja, kanske inte får plats eftersom det verkligen är sena anmälningar men man vet ju aldrig.
Jag vill börja få igång plugghjärnan igen om jag skall börja plugga inom en snar framtid, har kommit så långt ifrån de där med plugg som det bara går så... dags att starta hjärnkontoret.

Charkensöndag igår = krogkaos.
Jag och micka + fyra glas vi = kompiskaos
Kul hade vi, dock inte lika mkt folk som tidigare söndagar.
Men vad är det man brukar säga: kvalite framför kvantintet.
Dessutom var det en grym dj. Tjej faktiskt. Sjuka beats.
Mayka elr ngt heter hon tror jag.

Sen blev det efterfest häng, barfotagång hemåt och däck i sängen för att sen vakna av att mamma ringer och frågar om jag ska med ut till sommarstugan varpå jag kontrar med att kolla hur mkt klockan är och inser att jag visst började jobbet för fem minuter sen. Bara en ordinary morgon i mitt liv.

Ssplaaash.

You’re jamming out:

Then it ends and the dj doesn’t tell you what it’s called:

So you have to go home really quickly and google the lyrics to find out:

You finally find it:

SUCCESS.

now we knoooow