Igår var det köttfri måndag. Jag glömde bort det och åt lax. Men kompenserade det med en ostsallad på kvällen istället. Dock är jag jätte känslig mot laktos. Det glömde jag också bort, tydligen.

Mitt liv är som de flestas just nu. Lite upp&ner hela tiden. Jag är lite nere pga att jag inte fått flytta in i nya lägenheten än, men det kmr väl snart hoppas jag. Och att jag fortfarande inte vet vad jag vill göra med mitt liv. Det jag gillar minst med mig själv är att jag säger att jag ska göra så mkt, men gör inte ett skit av det jag säger. Kan jag inte hålla käften istället och inte säga att jag ska göra ngt istället för att sen få stå här och trampa i mina egna ord utan handlingar. Det blir liksom pinsamt för mig själv.

Jag vill bara få ngn slags ordning på mitt liv. Jag kan fortsätta i samma veva med samma jobb osv ett tag till om det inte går att hitta ngn annan lösning. Men då vill jag åtminstone inte vara så rörig som person. Man kan gå in i mitt vardagsrum och tro att en mindre jordbävning har ägt rum. Det värsta med det hela är att hela jag är så, som person. Som om jag ständigt är i en jordbävning. Jag är rörig och vet inte alls vart jag har mig själv.

Jag saknar nog också den där lilla partner in crime-personen som de flesta har en av åtminstone. Ngn som jag kan hänga med när dagarna liksom är bajs, men min sån person bor i Skåne och jag blir liksom lämnad lite ensam och själv här uppe i östergötland: med mina vänner som i sig har en eller flera andra partners in crime. Och missförstå mig nu inte, jag menar inte att en sådan person måste vara ens kille eller liknande. Jag menar kompis.

Så en dag som denna när ingen liksom har tid, vill eller kan umgås med mig, då går jag djupare in i min hjärna och fokuserar på det dåliga med mig själv och det tråkiga med mitt liv. Jag måste ständigt sysselsätta mig & vara bland människor för att inte hamna i den svackan.

Nog om detta. Nu ska jag iväg och jobba.