Yea you got a butt, but your soul is wack,
you’re like a coke bottle but the sodas flat.

Lite news news in mi life. Gött. Och inte som i rumpa utan göteborska.

Efter att ha varit våglös i ca två månader har jag inte haft en aning om vad jag legat på för vikt. Jag har den här hösten varit lite smått vågbesatt. Men det har tidigare bara varit förgäves då inte ett jota har ändrats med min vikt. Jag försöker hela tiden då tänka; men vikten spelar ingen roll... mät dig istället kvinna!
Men så iaf igår, ställde jag mig på vågen och fick en smärre chock. Jag har ända sedan jag tog studenten försökt gå ner i vikt utan resultat. Min vikt har legat på samma i ca tre år. Bortsett från i höstas då jag lyckades gå ner tre kg. Så tittar jag på resultatet, kliver av, kliver på igen... hell yeah! Hur detta kan göra min dag är sjukt men sju kg har jag lyckas fösa iväg på två månader. Det har aldrig tidigare hänt mig och så "lite" som jag väger nu har jag inte gjort på snart fyra år. Jag kan själv inte se (på min kropp) vart saker och ting har försvunnit så jag får inte riktigt ihop det, men ngnstans ska det iaf vara lite mindre. Dessutom var jag hemma hos mor min häromdagen och mätte mig överallt, så ska göra återmätning nästa gång jag är hemma.

Jag har mitt mål i sikte och allt som krävs från mig är att fortsätta vara motiverad.
Då kmr jag klara det.
Keep my eyes on the price så att säga.

Jag & min lilla kollega & vän Emelie har en tendens att kunna sova väldigt länge.
Vi somnar alltid jätte sent och vaknar inte ... nästan.
Så häromdagen hade jag två små troll hos mig över natten.
Ingrig & Emelie.
Ingrid drog nitlotten (eller?) & fick överta soffan medans jag å Emlan skedade ihop oss i min 105 säng som faktiskt är alldeles perfekt för två personer. Iaf oss två. I min 180 säng låg vi lika nära varandra ändå.

Så vaknar såklart Ingrid tidigare än oss båda och visar mig denna bild på morgonen.
Snacka om att däcka rakt ner i kudden. Inte har jag sagt att jag är vacker när jag sover iaf.
Påminner om en rosa räka på ngt sätt.
Hur nu räkor är annat än rosa, det vet jag inte...

Swedbank's hemsida. Jag aktiverar ett nytt e:sparkonto.
Namnet blir: Dreams.
Drömmar som jag ännu inte har, men jag vet vart drömmarna skall utspela sig.
I något land där tiden inte är viktig, där materialisterna är så få att man får locka fram dem med en nokia 3310.
Det landet där man lär sig av varandra och inte internet. Där historier berättas och inte rykten.
Där drömmar blir till och drömmar upplevs.
Jag för över en löjlig summa men klickar trots denna minimala peng, stolt på "godkänn" knappen
och ser de 200 kronorna sitta där och bara väntar på att få bli en del av min framtid.
Vi ska bara veta vad vi kommer vara med om... jag och mina 200 kronor.

Alltså nä jag vill gråta. Eller möjligtvis slå någon.
- Min lägenhet är kallare än vattnet Jack frös ihjäl i Titanic.
- Tele2 fuckar ur totalt & tycker att jag ska betala en räkning på 8500 (seriöst!?!)
- Facebooks nya timeline förstör hela min sköna sinnesstämmning jag nyss var i.
- Jag får inte ihop mitt schema imorgon.
& slutligen
- jag vill skeda

(bilden har inget som helst att göra med inlägget..)

Trots att jag faktiskt känner mig tillfreds med mig själv och mitt liv just nu är det ändå något som jag ibland inte kan skjuta undan, som jag känner att jag saknar.

Känslan av att veta att man är speciell för ngn.

Viljan att klä upp sig lite extra för ngn, längta efter ett godnatt-sms på kvällen, en varm kram som liksom känns lite annorlunda än den dina vänner ger dig. Att rodna så fort hans namn kommer på tal. Det där som är så spännande och roligt i början, när allt är nytt och man inte riktigt vet vart man är påväg ännu men man vet att det är något bra. Att spara på hans sms. Rensa inläggssidan men ta bort alla utom hans. Möta hans blick och veta om att han ser dig som huvudpunkten i hans liv just nu. Att du är den han tänkte på när han vaknade imorse, när han gymmar, den han tjatar om tills sina kompisar och tar upp i telefonsamtalen med sin mamma. Den han tänker på när ngn random tjej går förbi och råkar ha samma parfym. Att du är den han, trots att han inte erkänner det för ngn, fantiserar en framtid med barn och ring med. Att han inte ens ser åt en annan tjej trots att hon har både rumpa och bröst. Och känslan av att han frågar dig om råd om saker, att han vet att du finns där när han vill prata om vad som helst. Att han kan bolla ideér med dig, va sur på dig istället för sin chef och du ställer upp som slagpåse. Känslan av att ni inte ser varandra som främlingar utan familj. Att ni inte är en. Att ni är två individer som gillar varandras personlighet så sjukt mkt att du inte ens kommer ihåg att hans framtand är helt sne och att hans ena näsborre är dubbelt så stor som den andra. För det spelar ingen roll.

Den känslan. Som jag aldrig ens upplevt. Den saknar jag. För jag har fantiserat ut hur det är. Jag har haft så mkt tid att tänka på oviktiga saker att jag har byggt upp en förväntan om ngt, byggt upp ett drömförhållande som jag försöker matcha in folk i. Ser en snygg kille på stan och försöker placera in han i min mall. Men han passar inte. ... varför passar han inte... varför ser han inte mig på samma sätt som jag ser honom... varför kan ingen bara se mig för min insida istället för allt annat... varför lyckas jag bara skapa ytliga relationer, vrf vill ingen komma in under mitt skinn och lära känna den jag faktiskt är?

Det är många frågor och jag har ett enkelt svar: jag tänker alldeles för mkt på det.
 Om jag bara kunde lyckas släppa allt som har att göra med "vad jag inte har men vill ha och enligt mig, inte kan få" så kanske livet flyter på ännu bättre. Då går jag inte runt och grubblar över struntsaker.

För egentligen; jag skiter väl i vad folk tycker. Jag är jag. Jag ser ut som jag gör, är som jag är och det finns inte en jävel som mig. Jag vet med 100 procent att det finns de som är sjukt mkt "snyggare", de som passar bättre in i folks "egna mallar", de som är dubbelt så smarta, har finare hyr och bättre framtidsplaner. Men det finns fortfarande Inte en Jävel som Mig. Och det är jag otroligt stolt över att jag faktiskt vet om och värdesätter. Man borde verkligen försöka säga det till sig själv varje dag. Så man uppskattar sig själv och det man faktiskt har att erbjuda, för det är unikt. Du är en unik upplaga av dig själv. Det finns många som kanske ser ut att va ungefär lika dana, men inte under ytan. Och det är hur coolt som helst.

Så om vi bara kan sluta döma varandra, så lovar jag att allt kommer kännas bättre. För då slutar man också att döma sig själv. Slutar jämför sig med folk. För det är så superonödigt. Berömma varandra istället för att döma. Ju mer kärlek man ger, ju mer glädje man sprider och ju fler leenden man avfyrar, desto mer lovar jag att du får tillbaka. Förr eller senare...

det tar tid att få in detta tankesätt så det blir en vana istället för ngt man hela tiden får försöka övertala sitt inre att tänka på. men när man väl är där... nirvana.

peace love and rnb!

Jag är instagramtorsk. Så hit me with your name's så ska jag follow er :) tkr de e skitkul. jag är lite besatt dock...

Händer en del ändå i mitt liv. Jag ska iväg till Rom i ngra dagar med min vän. Vi åker om en vecka. Vi kommer där kolla allt man ska titta på när man vart i Rom (hon har redan sett allt men jag har ju bara varit i Savona tidigare...) Sen skall vi också kolla med lite kontakter inför sommaren, har lite planer på vad vi ska göra. Så får vi se om det blir ngt av det.

Annars jobbar jag vidare, både med jobbet och mig själv. Försöker få ihop så mkt timmar som möjligt så jag kan försöka spara pengar iaf lite. Det är svårt för mkt går till lägenheten och räkningar osv, och sen skall man försöka leva på lite resten av månaden också; men förhoppningsvis lyckas jag spara lite. Och minsta lilla gör ju ngt iaf :)

Vet inte om det är ngn som faktiskt fortfarande läser den här bloggen... utöver micka då vill säga :) HEJ MICKA!

Hojta till vetja!

Waka flocka flame på spotify. Facebook-chatten's ploppande. Ett program om knark på fyran. En tom mage och tankarna florerar kring om jag ska äta något nu, eller inte...?!

Imorgon börjar jag (som den typiska svensk jag är, måndag...) mitt nya tränigsupplägg. Har kört en del nu de senaste veckorna, känner att jag har blivit starkare, minskat lite i omfång. Men inte tillräckligt. Jag vill ha synliga muskler och mindre bröst, putigare rumpa och starkare rygg. Jag tror inte på dieter, för det håller inte i längden, i allafall inte för mig. Jag måste tänka utifrån mitt liv och hur jag är. Jag kmr därför köpa en mixer och proteinpulver och köra smoothie till frukost. Mkt vegetariskt och mat som inte varit frusen. Bönor, ägg, ost, tonfisk, lax, broccoli och avokado. Kommer också göra ett upplägg på min träning. Då jag fokuserar på ngra få muskelgrupper per träningspass. Har tidigare varit lite amatör och kört lite vad som helst. Men nu ska jag fokusera och köra fler set istället för 3x15 exempelvis och sen vidare. Kmr köra 2 pass i veckan med endast cardio. Känner mig sjukt pepp och vill bara börja nu. Börjar detta med ett bodypump pass imorgon tillsammans med ngra tjejer från jobbet samt Ella. Kmr innan att cykla lite för att få in lite kondition också: Jag älskar att cykla!!


Så om ni fortfarande är ngra som läser den här bloggen får ni gärna tipsa om bra träningsbloggar, bra musik (spotifylistor) att träna till... osv.

 

I'm like James Bond the third, sh-sh-sh-shaken not stirred.
på tal om annat.
Jag spånar att ni kmr få höra/se mer av upphovsmannen/männen till ovan inklämda låt.
Nu har jag bara träffat en av dessa två herrar; Alex.
Så jag kan bara tala utifrån det jag vet om honom.
Och damn, vilken musikalitet!
Klicka på klippet ovan, lyssna, sen klickar ni vidare in på hans youtube sida och lyssnar vidare.
Mkt musikalisk kille som sagt. Unik och skön röst. Talangfull låtskrivare, producent. yadi yada. ja kan fortsätta ett tag till. Ser ut som en version av ngt man kan kalla tjejmagnet. Så watch out sweden.
han har redan gaddat ihop sig med Lazee så vem vet vad hans nästa steg blir...

Sitter i köket hos Amalia i Ystad. Igår var vi i studion och spelade in lite, lyssnade när de gjorde musik osv. Idag vaknade vi alldeles för sent. Så nu sitter vi och funderar på vad i helvete vi ska göra. Det blir fika, sen drar vi nog en sväng till Malmö och träffar lite vänner. Jag är glad vilket vi än gör, bara jag är med Amalia. Sjukt när jag satt på tåget igår och tänkte på när jag sist träffade henne och insåg att det var Malta i sommras. Vi pratar ju i teleboben flera gånger varje dag så det känns inte som det var så länge sen. Men nu var det visst det! oops.

Imorgon blir det det hemgång och jobb resten av veckan. Arribaaa!... nu ska ja dra. ciao.

Inspiration vår 2012.

Jag kmr hålla mig till dessa riktlinjer våren 2012 vad gäller utseende och tankesätt.
- hippie - tänk hair musikalen.
- jag - utveckla mig själv, till det bättre!
- glädje - det löser sig - alla problem löser sig.
- det jag inte gjort, den jag inte träffat eller vet ngt om ska jag inte döma eller ha en åsikt om.
- tala istället för tiga - berätta när jag är arg, glad... tala om för mina vänner hur mkt jag uppskattar deras närvaro i mitt liv.
- lämna tonårsbeteendet bakom mig.
(gäller främst när jag är hemma hos mamma&pappa)
- mående före utseende - träna för att må bra istället för att hetsa för utseendet skull!
det kmr med tiden.


---
have a great höst nu everybodyyy!!!

Jag fick frågan av en bekant vad jag gör om dagarna egentligen. När jag inte jobbar liksom. Frågan ställdes på ett nedvärderande sätt, som om det var idiotiskt att bo kvar här i Linköping. Personen som ställde frågan har flyttat från Lkpg och verkade därför tycka att det bara var dumhuvuden kvar i denna stad.

Detta fick mig att tänka lite. Folk har så bråttom att flytta ifrån Lkpg. Detta är staden där man vet allt om alla, och lite till. Skitsnackens stad. Men så tänker jag lite till och inser att den (det) vi i Lkpg snackar mest skit om... är ändå staden i sig. Det är som om staden vore en illaluktande sko som ingen längre ville ha. Som inte ens var skön att gå i när den inte luktade illa, för att den luktar så illa just nu att man glöm varför man egentligen köpte den.

Om en person säger att den ogillar lkpg och flyttar härifrån, blir det ungefär som om det vore pinsamt och konstigt om resten av skaran folk som bor kvar, inte tyckte lika dant. Detta är dessutom staden utan egna åsikter. Man följer strömmen här. Därför tänker jag nu gå emot strömmen och säga att jag faktiskt älskar Linköping. Det är en trygg stad. Jag känner mig trygg här. Det är en fin stad. Vi har en å, gamla hus och rena gator. Det är en trevlig stad att vistas i. Bortsett från En gata som också räknas som en av sveriges "farligaste". Men det är samtidigt den gatan där "det" händer ngt på. Vår kära Ågatan.

Varför ogillar du Linköping så mkt?
För mig är det alldeles OK att flytta härifrån för att du vill utvecklas och lyckas, skaffa en karriär och se världen: Men bara för det behöver du inte snacka skit om staden som tog hand om dig under din uppväxt. Faktiskt!

Jag själv vill härifrån, och kmr nog lämna denna stad inom en snar framtid. Men inte för att jag ogillar staden eller människorna i den: utan för att jag vill se mer. Sen tror jag med all säkerhet att jag kmr komma tillbaka till Linköping, kanske till och med slutar upp här.


Men jag vill bara säga det igen, till er som snackar skit om staden och säger att det inte finns ngt att göra här om dagarna om man inte jobbar osv. Det finns det visst. Det är samma sak i varje stad du än är/bor i. Det handlar om dig själv. Vad DU väljer att göra, lägga ner tid på. Jag själv, jag väljer att träna och träffa vänner. Jag har inte direkt ngt annat jag vet att jag skulle vilja göra just nu. Men  när jag kmr på det, då gör jag det och om det kräver en flytt. Då är det vad jag kmr göra. Man slutar inte utvecklas som människa bara för att man bor kvar i samma stad längre än ngn annan. Jag kan själv känna att jag bara nu, på nrga månader. Utvecklas som person. Jag har fått djupare relation till mina redan nära vänner. Jag har skaffat nya vänner. Öppnat upp mina ögon för nya kulturer, nya tankesätt och nya åsikter om saker och ting som jag redan hade en färdig åsikt om innan. Jag lär mig saker varje dag som jag kmr ha nytta av senare i livet. Jag försöker att se varje dag som speciell och suga in mig av allt jag kan. För hela livet, varje dag, är man under progress så att säga. Vare sig du befinner dig i Sthlm eller i Lkpg. Det är bara trångsynt att tro att utveckling sitter i staden du befinner dig i.

tacka vet jag lkpg och personerna denna stad har gett mig.