Jag fick frågan av en bekant vad jag gör om dagarna egentligen. När jag inte jobbar liksom. Frågan ställdes på ett nedvärderande sätt, som om det var idiotiskt att bo kvar här i Linköping. Personen som ställde frågan har flyttat från Lkpg och verkade därför tycka att det bara var dumhuvuden kvar i denna stad.

Detta fick mig att tänka lite. Folk har så bråttom att flytta ifrån Lkpg. Detta är staden där man vet allt om alla, och lite till. Skitsnackens stad. Men så tänker jag lite till och inser att den (det) vi i Lkpg snackar mest skit om... är ändå staden i sig. Det är som om staden vore en illaluktande sko som ingen längre ville ha. Som inte ens var skön att gå i när den inte luktade illa, för att den luktar så illa just nu att man glöm varför man egentligen köpte den.

Om en person säger att den ogillar lkpg och flyttar härifrån, blir det ungefär som om det vore pinsamt och konstigt om resten av skaran folk som bor kvar, inte tyckte lika dant. Detta är dessutom staden utan egna åsikter. Man följer strömmen här. Därför tänker jag nu gå emot strömmen och säga att jag faktiskt älskar Linköping. Det är en trygg stad. Jag känner mig trygg här. Det är en fin stad. Vi har en å, gamla hus och rena gator. Det är en trevlig stad att vistas i. Bortsett från En gata som också räknas som en av sveriges "farligaste". Men det är samtidigt den gatan där "det" händer ngt på. Vår kära Ågatan.

Varför ogillar du Linköping så mkt?
För mig är det alldeles OK att flytta härifrån för att du vill utvecklas och lyckas, skaffa en karriär och se världen: Men bara för det behöver du inte snacka skit om staden som tog hand om dig under din uppväxt. Faktiskt!

Jag själv vill härifrån, och kmr nog lämna denna stad inom en snar framtid. Men inte för att jag ogillar staden eller människorna i den: utan för att jag vill se mer. Sen tror jag med all säkerhet att jag kmr komma tillbaka till Linköping, kanske till och med slutar upp här.


Men jag vill bara säga det igen, till er som snackar skit om staden och säger att det inte finns ngt att göra här om dagarna om man inte jobbar osv. Det finns det visst. Det är samma sak i varje stad du än är/bor i. Det handlar om dig själv. Vad DU väljer att göra, lägga ner tid på. Jag själv, jag väljer att träna och träffa vänner. Jag har inte direkt ngt annat jag vet att jag skulle vilja göra just nu. Men  när jag kmr på det, då gör jag det och om det kräver en flytt. Då är det vad jag kmr göra. Man slutar inte utvecklas som människa bara för att man bor kvar i samma stad längre än ngn annan. Jag kan själv känna att jag bara nu, på nrga månader. Utvecklas som person. Jag har fått djupare relation till mina redan nära vänner. Jag har skaffat nya vänner. Öppnat upp mina ögon för nya kulturer, nya tankesätt och nya åsikter om saker och ting som jag redan hade en färdig åsikt om innan. Jag lär mig saker varje dag som jag kmr ha nytta av senare i livet. Jag försöker att se varje dag som speciell och suga in mig av allt jag kan. För hela livet, varje dag, är man under progress så att säga. Vare sig du befinner dig i Sthlm eller i Lkpg. Det är bara trångsynt att tro att utveckling sitter i staden du befinner dig i.

tacka vet jag lkpg och personerna denna stad har gett mig.